Dokumentära bröllopsbilder. Om jag får drömma...

Jag har en stor svaghet för dokumentära bröllopsbilder. Om jag får drömma kanske en konversation om sisådär 20 år skulle kunna gestalta sig så här:

Bruden – “Åh, där är ju du”.
Tärnan – “Ja titta. Där sitter jag. Va ung jag var. Och snygg!
Vad hände med den tiden?”
– Hörru! Du är snygg nu också.
– Njaeee.
-Jodå. Du är precis lika snygg nu som då. Kanske till och med snyggare. Fast på ett annat sätt bara. Men du, vad sitter du och gör där egentligen?
– Det ser ut som jag sätter på mig ett plåster. Just ja! Jag hade ju ett sånt superjobbigt skavsår kommer jag ihåg. Och i de där skorna jag hade. Superjobbigt. Verkligen. Det var ju det året jag var med i det där loppet bara ett par dagar innan bröllopet. Jag fick det då, jag kunde ju knappt ta mig i mål på grund av det där sabla skavsåret. Det var inte helt genomtänkt att springa i helt nya skor.
– Nä, det är klart. Men det låter ju verkligen som du i ett nötskal. Men du, var det inte då du sprang med Lisa och … vad var det nu hon hette? Helena?
– Jupp, stämmer. Helena var det. Och Lisa såklart. Ja, jäklar vad vi tränande inför det där loppet. Och så höll det på att gå helt åt pipan pga av det där jäkla skoskavet. Men jag kom ju förstås sist av oss tre. Det var ju lite av ett nederlag ändå.
– Jo, men vad hade du väntat dig? Lisa är fortfarande helt oslagbar. Ironwoman! Men Helena, har du hört något från henne på ett tag? Vart tog hon vägen?
– Nää, har inte hört något på flera år. Hon bytte ju jobb och flyttade till Göteborg, där träffade hon en amerikan och det sista jag hörde var att de eventuellt skulle flytta till USA.
– Gjorde de det?
– Vet inte. Det skulle ju vara kul att veta. Vi kanske skulle försöka få tag i henne?
– Ja, det vore ju superkul. Vi som var så himla tighta. Kommer du ihåg när hon…

Ja, typ så. Om jag får drömma alltså. För jag är övertygad om att bilder inte bara väcker minnen från själva fotograferingstillfället utan ligger som grund för berättelser långt förbi vad själva bilden föreställer. Speciellt tycker jag det gäller dokumentära bröllopsbilder som den här ovanför. Bilder som direkt kanske inte tillhör de mest slående från. Bilder en del kanske undrar varför jag tar överhuvudtaget. Men nu vet ni. Och… Jag älskar att ta dem. Om så bara för mina egna drömmars skull.